Varför inte förskola?

När vårt barn närmade sig ett och ett halvt år började vi, som de flesta svenska föräldrar, fundera över förskoleplats. Vi gick på informationsmöten, läste broschyrer och pratade med vänner. Det var inte tvivlet på enskilda pedagoger som fick oss att tänka om — många av dem är skickliga och engagerade. Det var summan av forskning, rapporter och observation som långsamt växte fram.

Anknytningen som utgångspunkt

John Bowlbys och Mary Ainsworths arbeten — och de tusentals studier som följt — beskriver tryggheten i den primära anknytningen som en grund för allt: emotionell reglering, inlärning, relationer, motståndskraft. För små barn är långa, dagliga separationer från huvudanknytningspersonen en betydande stressfaktor, även när omgivningen är välmenande.

Detta innebär inte att förskola skadar alla barn — det gör den inte. Men det innebär att frågan om när, hur länge och med vilken kvalitet ett litet barn separeras från sina föräldrar är en av de viktigaste frågor en familj kan ställa sig.

Trygg anknytning är inte en lyx — den är grunden för allt vidare lärande och relaterande.

”Tryggare kan alla vara” — Sveriges Lärare, januari 2025

Rapporten Tryggare kan alla vara bygger på en enkät bland förskollärare och Skolverkets statistik 2025. Den visar systematiska risker när barngrupperna överskrider Skolverkets riktmärken (max 12 barn för 1–3 år, max 15 för 4–5 år). Nyckelfynden är svåra att vifta bort:

• Nästan 8 av 10 förskollärare arbetar i en barngrupp som överskrider riktmärkena. För åldersindelade grupper är siffran 82–88 %.
• 7 av 10 lärare i stora grupper klarar inte tillsynsansvaret varje dag eller flera gånger i veckan — barn riskerar att skadas, kränka varandra, bli kränkta eller bli ”osynliga”.
• Endast 6 av 10 i stora grupper anser att förskolan ger tillräcklig språklig, kognitiv och emotionell stimulans (jämfört med 8 av 10 i lagom stora grupper).
• 8 av 10 upplever att det tar för lång tid att upptäcka och ge stöd till barn med särskilda behov — det kompensatoriska uppdraget misslyckas.
• 5 av 10 hinner inte med stora delar av läroplansuppdraget.
• Personalen beskriver en utbredd etisk stress: känslan av att inte räcka till för barnen leder till dåligt samvete och utmattning.

En förskola som inte kan ge barn en trygg och lärorik start i livet lever varken upp till läroplanens uppdrag eller skollagen, vilket på sikt är ett samhällsproblem.

Rapporten kopplades till uppmärksammade lokala nyheter — i Kalmar län har över hälften av alla förskolor för stora grupper, i Mönsterås 7 av 10 — och slår fast att problemet inte förbättrats trots minskande barnkullar och återkommande politiska löften.

Stress, sjukfrånvaro och avhopp bland personalen

Stora barngrupper är den enskilt största stressfaktorn och skapar en ohållbar arbetsmiljö. Personalen trivs ofta med yrket i grunden, men priset är högt. Skolverkets TALIS-förskola 2024 och Försäkringskassans siffror tecknar samma bild:

• 47 % av all förskolepersonal upplever hög stress; bland förskollärare är siffran 53–54 %.
• 65 % nämner ”för många barn i barngruppen” som främsta stresskälla — högre än i Danmark och Finland.
• Förskollärare har mer än dubbelt så höga sjuktal för stressrelaterade diagnoser jämfört med arbetsmarknaden i stort.
• 4 av 10 tror att de lämnar yrket inom fem år. 3 av 10 anger psykisk ohälsa som trolig orsak.
• Över hälften tror inte att de orkar arbeta kvar till pensionsåldern.

Förskolan är dessutom en kvinnodominerad yrkesgrupp; stressen slår hårdast mot en redan belastad sektor, och regionalt är läget värst i storstäderna.

Hur barnen påverkas

Buller, otrygghet och osynlighet

Stora grupper ger högre ljudnivåer, fler konflikter och en allmän känsla av otrygghet. Små barn har känsligare hörsel och kan inte filtrera buller lika bra som vuxna. Barn blir ”stimmiga”, har svårt att koncentrera sig eller leka ifred — och riskerar att bli osynliga i mängden. Stressad personal hinner inte vara den lugnande närvaro som behövs.

Språk, kognition och emotionell utveckling

Endast 6 av 10 lärare i stora grupper anser att stimulansen är tillräcklig. Språk­utvecklingen hämmas när det finns färre vuxna att prata med. Samspel och emotionell utveckling lider när nära relationer är få och korta. Barn från resurssvaga hem eller med annan språkbakgrund drabbas extra hårt — förskolan ska utjämna men gör då tvärtom.

Sociala relationer, konflikter och säkerhet

7 av 10 lärare klarar inte tillsynsansvaret. Färre vuxna per barn gör det svårt att medla konflikter och stötta samspel. Matstunder blir trånga och stressiga, lekytor överbelastade, rutiner tar längre tid — och den fria leken trängs undan.

Långsiktiga effekter och särskilda behov

Mindre tid för natur, fysisk aktivitet och individuell stimulans kan påverka motorik, koncentration, självkänsla och skolstart negativt. Forskningen visar att förskola i sig kan ge fördelar — men endast vid hög kvalitet. Låg kvalitet underminerar effekten. Barn med neuropsykiatriska funktionsvariationer eller trauman blir överstimulerade eller osedda när 8 av 10 lärare säger att det tar för lång tid att ge stöd.

Lpfö 18 (reviderad 2025) — en ideologisk genomlysning

Den reviderade läroplanen (gällande från augusti 2025) innehåller ingen explicit mening om att ”barn ska få välja sitt kön”. Men den är genomgående präglad av ett normkritiskt ramverk som kräver att personalen aktivt motverkar biologiska och traditionella könsmönster och behandlar ”könsöverskridande identitet eller uttryck” som en skyddad kategori redan i förskoleåldern. Det är inte en värdeneutral läroplan — och det bör föräldrar känna till.

1. Värdegrund och uppdrag

Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck […].

Formuleringen placerar biologiskt kön och subjektiv identitet på samma nivå. Det är queer-teorins språk: kön framställs som en social konstruktion. Att skydda ett litet barns ”uttryck” som om det vore en identitet riskerar att politisera barndomen i en ålder då barnet ännu saknar abstraktionsförmåga för sådana kategorier.

2. Normer och värden

Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att efterhand omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar […] oberoende av könstillhörighet.

Förskolan ska alltså inte vara neutral — den ska aktivt påverka. ”Könstillhörighet” behandlas som något barnet kan ha oberoende av biologi. Det är ett statligt mandat att forma värderingar som tidigare låg hos familjen.

3. Riktlinjer för arbetslag och förskollärare

Förskollärare ska, enligt riktlinjerna, ”inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen på ett sätt som går utöver könsstereotypa val” och ”tillämpa ett demokratiskt arbetssätt där barnen aktivt deltar” i jämställdhetsarbetet. I praktiken innebär det att pedagogen aktivt ska motverka traditionella lekmönster och uppmuntra barn att ”prova” det motsatta.

4. Omsorg, utveckling och inflytande

Mål om självkänsla och ”tilltro till egen förmåga” kopplas i läroplanen till jämställdhetsperspektiv och normkritik snarare än till trygg anknytning eller biologisk acceptans. Små barns självkänsla byggs framför allt på trygga relationer — inte på att ifrågasätta sitt kön.

Vår slutsats

För vårt barn, i vår familj, vid den här tidpunkten valde vi att hålla anknytningen tät under de första åren. Rapporterna om gruppstorlekar och personalstress, kombinerat med läroplanens uttalade ambition att aktivt forma värderingar, gjorde valet enklare än vi hade trott. Det är en pragmatisk slutsats av en principiell utgångspunkt: föräldraansvaret är primärt.